Jag föll pladask för hans charm

Anna-Lena:

Jag hade mer eller mindre gett upp det här med att finna kärleken på nätet, men så sa min granne: "Varför inte pröva Mötesplatsen?"

Efter ett tag på Mötesplatsen kändes det som jag var på väg att ge upp där också. Då plötsligt dök Han upp, med en komplimang på min sida där han skrev att ”Du gör mig nyfiken”.

Den komplimangen följdes sedan av många fler. Jag föll pladask för hans charm, han fick mig att skratta. Vi ”pratades” vid många gånger. Jag blev så glad varje gång jag såg ett meddelande från Conny.

Conny:

Jag skaffade konto på Mötesplatsen, har för mig det var runt jul/nyår 2009. Efter min separation vid den tiden så kände jag att jag INTE ville leva ensam utan ”testade” nätdejting utan att riktigt tro någonting vidare om det. Fick kontakt med ett antal tjejer men kände att någon av dessa inte tilltalade mig egentligen, förrän jag såg HENNES foto när jag sökte mig utanför mitt ”sökområde”.  Jag fastnade direkt för hennes foto. Skickade en komplimang, fick svar, sen var jag fast.

Anna-Lena & Conny:

Det blev många och långa samtal under ett par veckor och det jag föll för var Anna-Lenas skratt, humor, plus att vi kunde prata om ALLTING. Det konstiga var att det kändes när vi pratade som om vi hade känt varandra hur länge som helst.

Efter ett bra tag så bestämde vi oss för att träffas, vi bestämde att jag skulle åka ner till Conny i Jönköping. Var så nervös, pirrade i hela kroppen, men pirret var av glädje. Vi hade skojat med varandra om att vi skulle ha skyltar så vi kunde hitta varandra på stationen.  Jag hade gjort en själv med våra initialer som var omringade av hjärtan.  Innan jag klev av tåget tänkte jag, - Tänk om han inte står där!! Men där stod HAN, jag såg direkt vem som var Conny bland alla främmande ansikten på stationen. Då när jag fick syn på honom kändes allt så rätt, men nån skylt hade han inte...

Jag kommer ihåg när jag stod på stationen att jag tänkte, - Va gör jag ???

Men när tåget stannat och alla klivit av såg jag henne (med skylt, vilket jag INTE hade), då kändes det helt rätt. Vi gick mot varandra, hälsade, tittade på varandra, sen kysstes vi, helt naturligt sådär bara. Jag var fast, därefter hade vi en helt underbar helg.

Efter att vi hade träffats själv ett bra tag tyckte vi att det var dags för våra barn att träffas, vilket har funkat över förväntan. Så från och med 1:a november flyttar vi ihop och blir en ”hel” familj igen.

Anna-Lena & Conny