Kärlek trots avstånd!

Annette och Ahmed lärde känna varandra via Mötesplatsen. Annette var från Norge och Ahmed Egypten. Avståndet var inget som hindrade dem från att lära känna varandra och senare satsa på kärleken. Nu är de gifta, bor i Cairo och har fått en dotter tillsammans.

Det var i mars 2006. Jag var 21 år gammal och hade tappat tron på att hitta någon ärlig man. Jag hade tröttnat på att gå ut på krogen för att leta efter någon. Vid det här laget var jag mest hemma och umgicks med vänner.

Ahmed var 28 år, han jobbade som personlig tränare i Cairo, Egypten, spelade fotboll och umgicks med vänner. Han hade gett upp i sitt sökande efter en kvinna då han inte hittade någon som var lika seriös som honom själv.

Min bror Tomas ville att jag skulle testa Mötesplatsen. Jag var ganska skeptisk, trodde aldrig att det fanns seriösa människor som ville dejta via nätet. Men varför inte tänkte jag, och lade upp en profil på Mötesplatsen. Nu när jag ändå inte var intresserad av att gå på krogen kunde jag ju lika gärna testa nätdejting. Brevväxling utbröt med alla möjliga killar, dock ingen som föll mig i smaken.

Ahmeds bästa vän har bott i Norge i sju år och denne var registrerad på Mötesplatsen. Han och hans tjej använde Mötesplatsen för att skaffa norska vänner, något som de tyckte att Ahmed också kunde göra. Hans bästa kompis registrerade honom, lade upp en bild och en trevlig presentation.

Tiden gick och jag blev otåligare och otåligare. Tillslut så kom jag på idén att gå igenom profilbilder på killar i den åldersgrupp som tilltalade mig. Om det inte var någon som föll mig i smaken så skulle jag avsluta mitt medlemskap.

Det var en bild som fångade min uppmärksamhet direkt och det var Ahmeds. Det var något speciellt med bilden, jag kunde inte sluta titta på den. Den utstrålade sådan kärlek och ärlighet jag aldrig tidigare sett, och det gör den fortfarande när jag plockar fram den, nu 19 månader senare.

Jag skickade ett meddelande, på norska. Ett kort litet meddelande om att han kunde besöka min sida och om han fann min profil intressant, så fick han gärna höra av sig. Dagarna gick utan att jag hörde något från honom. Jag väntade med spänning på att han skulle höra av sig. Så en dag dök det upp ett meddelande från honom, där han förklarade att han inte var inloggad så ofta. Eftersom han inte kunde norska kunde han heller inte läsa min profil, däremot gillande han min bild. Vi började prata på engelska i stället. För varje meddelande jag fick från honom blev jag mer och mer intresserad av att lära känna honom.

Jag kände att detta var något speciellt. Detsamma kände Ahmed. Varje dag efter jobbet under fyra månaders tid brevväxlade vi, vi pratade om allt möjligt. Vi har samma intressen, samma livsfilosofi, musiksmak och framtidsplaner. Vi satsar på kärleken. Det är nästan som man vill nypa sig i armen och vänta på att man vaknar upp från sin dröm.

För att vara säker på att Ahmed menade allvar med vårt distansförhållande kontaktade jag min väninna som också var medlem på Mötesplatsen och frågade om inte hon kunde skicka ett meddelande till Ahmed och låtsas vara intresserad. Sagt och gjort, hon fick svar att han inte var intresserad av att ha någon kontakt och att han var upptagen på annat håll. Nu kände jag att jag verkligen hade hittat någon som jag kunde lita på.

Efter tre månader bestämde vi oss för att skicka var sin ring för att visa varandra att vi menade allvar med förhållandet. Ahmed skickade en guldring och jag skickade en ring där det stod skrivet: "This ring is round, has no end and so is my love for you." Ahmed skickade också med en cd-skiva med ”våra” låtar.

Vi bestämde oss för att träffas. Ahmed ansökte om besöksvisum men fick dessvärre avslag. I stället bestämde jag mig för att åka till Cairo och besöka honom. Aldrig tidigare hade jag varit i Afrika och aldrig tidigare hade jag gett mig iväg på detta sätt, ensam och på väg till en man jag aldrig tidigare träffat. Väl där på Cairos flygplats fick jag syn på Ahmed. Vi omfamnade varandra och där fick jag även den första kyssen. Vi möttes på nätet men det kändes som om vi känt varandra hela livet.

Många tankar snurrade runt i huvudet när vi närmade oss hans familjs hus. De visst ju att vi träffats på nätet men hur skulle de reagera när jag plötsligt dök upp. De tog emot mig med öppna armar från första stund och har gjort det sedan dess. Sedan vårt första möte reste jag till Egypten fem gånger. Nu har jag bott här i snart ett år, vi har gift oss och fått en underbar dotter. Nu väntar vi på att få komma hem till Norge och till min familj.

Anette