Bli medlem

Snabbt blev allt väldigt naturligt

En av de första gångerna jag loggar in på mitt konto på Mötesplatsen ser jag en kille vars bild drar till sig min uppmärksamhet. Kanske var det blicken, kanske var det de vackra bruna ögonen. Hur som så klickar jag in på hans sida och går snabbt igenom hans profil för att sedan skicka en liten oskyldig bild med texten ”Du är söt”. Jag tänker det är en ganska bra första gest då jag är en rookie när det kommer till nätdejting och inte vet hur jag på ett bra sätt ska öppna en konversation.

Snabbt blev allt väldigt naturligt

Det dröjer inte lång tid innan jag får som svar ”Detsamma” och efter det kommer allt naturligt och jag glömmer i samma stund bort de andra killar jag småpratat med och fått komplimanger av. This is it. Vi skriver dagarna i enda och jag märker tydligt att den här killen är speciell och absolut någon jag vill veta mer om. Jag berättar för mina tjejkompisar men de skrattar mest bort det och mina känslor inför killen jag ”bara” pratar med på nätet. Men jag slutar inte för det, vi pratar till sena kvällar och börjar tidigt på morgonen igen.

Snabbt blev allt väldigt naturligt

En fredagskväll några veckor senare får min spontana sida en tanke att jag ska åka till Stockholm från Malmö där jag bodde för att träffa denna kille dagen därpå. Jag föreslår det och Roberto är inte sen med att säga att jag är väldigt välkommen. Jag velar fram och tillbaka, går in på ”boka biljett”, klickar ur, gå in på ”bekräfta köp av biljett” men stänger ner. Tillslut fegar jag ur och går och lägger mig. Det blir lördag och jag kan ändå inte släppa tanken att verkligen hoppa på tåget och ta reda på om vi är något för varandra. Efter måååånga om och men bokar jag biljetten och frågar Roberto om han kan möta mig på stationen samma kväll. ”-Såklart” får jag till svar. Tågresan är något av de värsta jag varit med om, ångest, förvirring, nervositet och rädsla. När konduktören ropar ut att vi ankommer till Stockholm om 10 min håller jag på att tuppa av. Jag kommer i alla fall av tåget och ungefär 50 meter ifrån mig ser jag honom och i den sekunden har jag en minneslucka. Jag vet i efterhand att vi kramades, skrattade nervöst tillsammans och gick ner mot tunnelbanan. Vi bestämmer oss för att åka till affären och handla hem lite mat för att laga och det är ungefär där mitt minne kommer tillbaka och nervositeten börjar släppa och vi börjar prata istället för att bara titta och le mot varandra.

Snabbt blev allt väldigt naturligt

På ett sätt var det nog kärlek vid första ögonkastet för väldigt snabbt blev allt väldigt naturligt, konversationerna flöt på och dagen därpå kallade vi nästintill varandra pojk- och flickvän. Jag åkte tillbaka till Malmö och kontakten hölls vid liv. Någon vecka senare satt jag på tåget igen och stannade denna gång över en vecka. Nu var det officiellt. Vi var upp över öronen kära och glömde bort att både sova och äta i varandras närhet.

Snabbt blev allt väldigt naturligt

Våren följdes av tåg, tåg och tåg. I och med min flexibilitet i mitt yrke kunde jag lättare åka till honom än han till mig så varje vecka spenderade jag 8 h på tåg mot min sol. Vi pratade tidigt om att flytta ihop och 8 månader efter första mötet blev det så. Nu har vi bott ihop i 1,5 månad och båda blir bara mer och mer kära för varje dag. Min kärlek till Roberto är svår att beskriva i ord, som med alla känslor. Han är min andra hälft, han är glad, snäll, den mest attraktiva jag vet, rolig som få och har rätt fokus på livet i stort. Hos mig pratar han alltid om min godhet och lite galna sida. Jag får varje dag pussar i massor, blir varje natt kramad, får varje timme höra hur vacker jag är och hur mycket han älskar mig. Vi bara vet att det kommer att vara vi. Framtidsplanerna är många men högst på listan efter vår renovering här hemma står resor världen över. Vi längtar som alla till dagen kommer då det är dags för förlovning, giftermål, barn och hus men mest av allt längtar vi till att efter arbetsdagen få spendera kvällen tillsammans i vår närhet. Vi försöker att leva i nuet utan att ta för givet. Vi tror det blir som bäst då.

Tack! Mvh, Malou och Roberto (Malou vid pennan)