Hur undviker vi att bråka med vår partner under helgerna?

De stora vinterhelgerna för med sig en hel del spänningar – även i familjer där det egentligen inte finns några större konflikter och där allt brukar följa invanda traditioner.

Många upplever att de träffar vissa släktingar mest av plikt, och att de av artighet ler sig igenom även den mest plågsamma julmiddagen. År efter år blir det tydligt att det är utmattande att hinna hälsa på alla – eller att den där mostern fortfarande är lika vass i tonen som alltid, och sannolikt inte kommer att förändras.

I en ny relation finns däremot ännu inga gemensamma jultraditioner. Ofta är det just under helgerna som man för första gången ställs inför grundläggande olikheter som kan vara svåra att hantera. För även om vi alla haft traditioner tidigare, så har de sett olika ut – var och en för sig. Ibland liknar de varandra, ibland är de raka motsatser.

För en tid sedan satt en mormor och hennes kraftigt byggda barnbarn i tjugoårsåldern och åt lunch vid bordet bredvid på en restaurang. Killen hade varit tillsammans med sin nya flickvän i två månader, och på mormoderns begäran beskrev han hennes föräldrar, familjen och stämningen hemma hos dem. Han såg både nöjd och glad ut – för han hade mött människor och traditioner som påminde om hans egen familj. Han kände sig hemma direkt, och det påverkade tydligt relationen positivt. Det är en stor tur som tyvärr inte alla par får uppleva.

I många relationer blir just helgerna en utmaning. Den ena har ingen lust att fira alls, tycker att julgranen är ett projekt och vill varken laga mat eller åka runt till släkten. Den andra är van vid stort ståhej: en gran som når taket, ett dignande julbord, hela släkten samlad, släktbesök, barnspring och kaos.

Eller så vill båda gärna fira med sina respektive föräldrar – men man kan ju inte vara på två ställen samtidigt. Vart ska man då ta vägen? Ska man stanna hemma tillsammans, särskilt om man redan bor ihop, och börja skapa sina egna traditioner? Eller dela upp kvällen mellan de två familjerna?

Om det dessutom innebär mycket resande uppstår nästa fråga: ska man acceptera tröttheten och flacka runt hela helgen utan riktig närhet, eller avstå från familjen helt?
Vissa föräldrar tar illa vid sig om deras barn för första gången firar jul någon annanstans och väljer sin partner. Men är det verkligen rimligt att ge efter för emotionell utpressning? Och borde man överhuvudtaget göra det – oavsett vem den kommer ifrån?

Även i relationen kan utpressning förekomma. Den ena kan kräva att allt ska ske på hens villkor tills den mer fogliga parten ger med sig – och sedan ändå bli missnöjd och sur.
Det är mycket sannolikt att de mönster som etableras tidigt i relationen blir långvariga. Ju fler gånger man gör något på ett visst sätt, desto svårare blir det att ändra. Ger man efter i början för husfridens skull, kan det senare bli svårt att få utrymme för sina egna behov.

Vill man undvika att julen blir en ständig konflikt framöver, behöver man därför sätta sig ner och prata ordentligt. Vad vill du? Vad vill jag? Vad kan vi kompromissa om – och vad kan vi inte kompromissa om?
Det hjälper inte att tänka att partnern borde trivas där man själv upplever den “riktiga julen”, bara för att det är så det alltid har varit sedan barndomen. Om hen avskyr stämningen, maten eller upplägget, kommer det inte att bli bra – hur välvillig hen än försöker vara. Tvinga inte fram det.

Vid starkt motstånd är det ofta bättre att besöka sina familjer var för sig (gärna inte på julaftons kväll – den kan vara er), än att dra med partnern dit hen absolut inte vill. Det slår ofta tillbaka: stämningen blir dålig, och familjen märker att något inte känns rätt.

I amerikanska filmer slutar det ofta med att även den mest fientliga familjen till slut omfamnar den nya partnern. Verkligheten är tyvärr mer komplicerad.
Planerar ni för framtiden, tänk i första hand på att inte pressa in varandra i situationer som känns obekväma. Det betyder inte att man aldrig ska prova – men möts man av starkt motstånd, låt bli att tvinga fram det.

Det bästa är att fokusera på det ni faktiskt kan påverka själva: att bygga upp era egna jultraditioner på ett sätt där ni båda trivs. Klarar ni av er första jul tillsammans utan bråk – då är det verkligen en bedrift.

Sedan återstår bara att bestämma hur ni ska göra på nyårsafton. För även där kan det uppstå konflikter.
Vi önskar er alla en så konfliktfri jul som möjligt – och om konflikterna ändå dyker upp, ett riktigt bra konflikthanterande.