Vem ska betala på första dejten?

Vem ska betala på första dejten? Även om många fortfarande tycker att det är självklart att mannen ska stå för notan finns det numera ingen regel som säger att det måste vara så. Oftast är den bästa lösningen att båda kommer till dejten beredda att betala för sitt eget, och ser en eventuell bjudning som en fin gest snarare än något man kan förvänta sig. Men vad säger egentligen vårt sätt att se på notan om oss – och är det verkligen en varningssignal om en man vill dela lika?

Föreställ dig situationen: Ni har precis haft en riktigt trevlig dejt som varat i en och en halv timme. Kaffet var gott, samtalet flöt på utan att fastna vid vädret och du börjar nästan tänka att det här faktiskt skulle kunna leda någonstans. Då kommer servitören med notan och plötsligt förändras stämningen. En obekväm och tryckt tystnad lägger sig medan ni båda på några sekunder försöker lista ut vad den moderna dejtingetiketten – som egentligen inte har någon regelbok – säger i just den här situationen.

Mannen sträcker sig efter plånboken, men håller samtidigt noga koll på kvinnans reaktion. Kommer hon att känna sig förminskad om han betalar, eller kommer han att framstå som snål om han inte gör det? Kvinnan sitter däremot och väntar, och ibland är det just i det här ögonblicket som den slutgiltiga domen fälls: ”Om han inte ens kan betala för min cappuccino är han ingen riktig man. Jag tänker definitivt inte träffa honom igen.”

Många självständiga, vuxna kvinnor med ordnad ekonomi väljer bort lovande dejter med motiveringen att mannen ”inte agerade gentleman”. Samtidigt kanske mannen helt enkelt kände att han inte ville betala för en helt främmande persons kaffe.

Låt oss prata öppet om det här, för det många kvinnor gör handlar inte om att värna traditionella värderingar – det handlar helt enkelt om att ha fel inställning.

Myten om att mannen ska betala i det moderna dejtinglivet

Det är inte ovanligt att kvinnor ser det som en självklarhet att mannen ska stå för notan. Han är ju den som uppvaktar, det är så han visar att han är generös och bryr sig. Dessutom har kvinnan lagt tid på att göra sig fin, klä upp sig och ta sig till mötesplatsen. Därför tycker hon att det är fullt rimligt att förvänta sig att han bjuder.

Den här tänkandet kanske fungerade på våra mormödrars tid, när kvinnor inte hade någon egen inkomst och det bara dök upp ett par friare om året. Men i dagens värld av nätdejting ser förutsättningarna helt annorlunda ut. En man som dejtar aktivt kan ha inte bara en, utan kanske fem eller tio första dejter under en och samma månad. Om han automatiskt ska betala notan varje gång – och det dessutom inte sällan handlar om en middag eller några drinkar – är det inte längre en generös gest, utan en rejäl och orimlig ekonomisk belastning.

Det är fullt förståeligt om en man inte vill betala för varje främmande persons lemonad bara för att de har suttit och pratat i fyrtio minuter. Att dessutom utgå från att en mans manlighet och seriösa intentioner enbart bevisas av hur tjock plånbok han har och om han betalar notan vid första mötet är ett stort misstag. Att välja bort någon bara för att han föreslår att ni delar på notan, eller inte genast sträcker sig efter sitt kort, är väldigt förhastat. Kvinnan som avslutar en annars lovande kontakt av den anledningen kan räkna med att få dejta länge innan hon hittar rätt.

Hur gör man på ett bra och smidigt sätt?

Lösningen är förvånansvärt enkel och kan bespara båda parter en hel del onödig spänning:

1. Kvinnans del: erbjud dig på ett naturligt sätt. När notan kommer är det mest eleganta en kvinna kan göra att helt självklart fråga hur mycket hon ska betala, eller erbjuda sig att betala för det hon själv har beställt. På så sätt visar hon tydligt att hon deltar i dejten som en jämlik partner, att hon klarar sig själv och att hon respekterar den andra personen. Hon testar inte mannen och väntar inte med en granskande blick på vad han ska göra, utan agerar som en vuxen människa.
2. Mannens reaktion – och konsten att tacka ja. Om mannen då säger: ”Tack, vad snällt av dig, men låt mig bjuda på kaffet idag”, behöver kvinnan inte insistera. Hon kan lugnt le, tacka och ta emot gesten. Då blir bjudningen verkligen vad den borde vara – en fin gest som ges frivilligt inte ett obligatoriskt krav.
3. Om ni faktiskt delar på notan: ingen dramatik. Om mannen tackar ja till erbjudandet och ni betalar var för sig har ingen katastrof inträffat. Det betyder varken att han saknar intresse eller att han är snål. Det betyder helt enkelt att ni fortfarande håller på att lära känna varandra och ännu är främlingar för varandra – två personer som ömsesidigt respekterar varandras gränser.

Framgångsrik dejting handlar inte om vem som betalar för kaffet, utan om huruvida ni kan möta varandra med genuin nyfikenhet och vuxen mognad. I stället för att fastna i stelbenta förväntningar, dolda tester och automatiska avvisanden tjänar båda parter på att fokusera på det som verkligen räknas: den äkta kontakten mellan er.