Hundtricket på första dejten

Här är vår historia:

Jag (Pamela) testade Mötesplatsen i 3 månader, hade aldrig tänkt på nätdejting innan och trodde väl inte direkt att det skulle leda till nåt. Efter ett par inte så lyckade dejter gav jag upp och tänkte ta bort min profil. Först gick jag in och kollade min f-book. Där hade jag fått ett litet meddelande som jag aldrig glömmer: "Hej, är det du som är på Mötesplatsen? annars var det inget." Jag svarade att jag var med där. Det visade sig vara en kille som jag sett vara inne på min profil och kikat och skickat flört men som jag inte funderat så mycket på eftersom han inte hade bild. Han hade fastnat för min profil, bland annat att jag var lugn och tröttnat på krogen.

Vi pratade både via nätet och via telefon i några dagar, om allt och inget och han skickade bilder på sin gård.

När frågan kom upp att vi skulle träffas blev jag nervös men Martin frågade mig vad som kändes tryggast för mig eftersom jag haft en del tråkiga erfarenheter. Jag föreslog en promenad med vovven i min stad, efter det fick vi se. Den 16 april kom han hem till mig och jag mötte honom nervöst på parkeringen. Funderade skarpt på att inte gå ner men vågar man inget så vinner man inget tänkte jag och det var ju bara en promenad. Det var en solig vårdag så jag hade mina rätt så stora solglasögon på mig, de och vovven gav en liten trygghetskänsla. Martin har sagt efteråt att han kände att jag kanske var lite för fin för honom, trots det kände han också ganska snabbt att det fanns nåt där! Efter promenaden gick han till sin bil för att hämta nåt, och kom tillbaka med en bukett gula tulpaner, min favorit!

Jag frågade om han ville ta en fika och det ville han. Fikan blev till middag och middagen blev till filmtittande innan han åkte hem. Klockan hade nog hunnit bli närmare tre på natten! Dagen efter kom han igen och sen dess har vi knappt varit ifrån varandra!

Eftersom jag jobbade helger och han vardagar fick jag nyckeln till hans hus så jag kunde vänta på honom och komma när jag ville. Martin var helt säker från första början. Han tyckte jag var gullig och enkel men säger att han var rädd för att skrämma bort mig. Trots mina farhågor föll jag också ganska snabbt för Martin och det var inte svårt. Martin är otroligt gullig och omtänksam, enkel och väldigt lätt att vara med.

Det bästa är att jag kan vara mig själv helt och hållet med honom, och han med mig och så har jag aldrig känt innan. Vi älskar varandra och passar grymt bra ihop vilket vår omgivning påpekar.

Att han och vovven fann varandra direkt är ju ett enormt plus, hon har bara ögon för honom så det är inte bara jag som blev kär!

Efter ett halvår flyttade vi ihop på hans lilla gård i Småland som vi nu renoverar ihop, på juldagen friade han och vi förlovade oss! Den 17 april firade vi ett år tillsammans och framtiden ser bara ljus och spännande ut!

Ibland när jag kramar Martin ryser han till och jag frågar vad som står på och han svarar: jag bara älskar dig så mycket!

Vad mer kan man begära?

Pamela & Martin