Jesper fick sin Sofia till slut

Efter att jag hade haft det trassligt ett bra tag, med både sjukdom och livet i sig, så kände jag att det var dags för en nystart.

Jag hade inte varit medlem på Mötesplatsen i mer än någon vecka innan jag hamnade på Sofias profil. Jag tittade lite på hennes blygsamma presentation och sen såg jag bilderna. Då visste jag att jag hade hittat hem. Jag kände genast ett slags rus i kroppen – leendet, ögonen... Allt stämde! Tyvärr kunde jag inte skriva till henne då jag inte var betalande medlem, men jag tänkte att jag inte kan låta detta passera, i och med att jag blev så förtjust redan innan jag ens pratat eller träffat henne.

Jag köpte ett medlemskap som varade i en månad och skrev till henne. Gissa om jag blev besviken när jag såg att hon läst det och inte ens svarat... Tänk om hon redan hade träffat någon på sidan? Eller hade jag skrivit något galet?

Men, skam den som ger sig tänkte jag och skickade ett nytt brev till henne. Det gick ett par dagar, men ingenting. Sen helt plötsligt så damp det ner ett svar. Gissa om jag blev nervös! Som tur var, var (och är) hon helt underbar att prata med och det tog inte mer än tre, fyra mail fram och tillbaka innan mailen blev flera sidor långa, till och med så långa att jag fick kopiera dem till Word för att kunna läsa dem ordentligt. Anledningen till att Sofia inte svarat från första början var att hon hade tröttnat på alla som bara skrev en massa nonsens, men i och med att jag hade skrivit två gånger så blev hon ändå nyfiken, och det är inget vi ångrar idag.

Det tog två veckor med femsidiga mail fram och tillbaka, så föreslog Sofia att vi skulle ses kommande lördag. Sedan sågs vi i stort sett hela veckan efteråt, med besök på Liseberg och restaurang – jag fick till och med träffa hennes bästa vän redan andra gången. Som Sofia sa till sin vän när hon hade frågat hur "dejten" hade varit och ifall vi alla skulle kunna umgås; "ja, han passar ju mig så då passar han nog er med".

Den tredje veckan blev vi officiellt ett par, även om vi kände redan de första dagarna att detta kommer bli vi. Det var snarare så att vi undrade varför det tog så lång tid innan vi "kom till skott". I sommar firar vi ett år och vi har bokat in solsemester i Grekland och det ser vi fram emot med stor entusiasm.

Vad framtiden har att erbjuda vet ingen, men om båda får som vi vill så lär vi snart flytta ihop och sen spinna vidare på livet därifrån!