Thorkild och Emilies solskenshistoria

När Thorkild kom hem från sin jordenruntresa väntade han med spänning på att se om han hade fått några nya brev i inkorgen på Mötesplatsen. Det hade han, där väntade ett brev från Emelie. Här kan du läsa om deras solskenshistoria!

Jag har de senaste två åren rest jorden runt som backpacker. Under denna tid har jag samtidigt haft en aktiv profil på Mötesplatsen mest för att hålla kontakt med min hemstad Oslo, men även för att skaffa mig vänner.

Sista anhalten på min jordenruntresa var Uganda i Afrika. Dessvärre hade jag inte tillgång till Internet i Uganda och jag väntade därför med spänning på att se om jag hade fått några nya brev i min inkorg på Mötesplatsen när jag kom hem.

Det visade sig att en kvinna som kallade sig EMM från Holmestrand kontaktat mig och skrivit ett långt brev. Eftersom hon inte hade någon bild fångade hon till en början inte min uppmärksamhet. Men vissa saker i hennes profil gjorde att jag trots allt ville veta lite mer om henne, så jag skrev tillbaka. I brevet skrev hon bl.a. att hon var f.d. bondfru som bytt ut bondlivet till storstadsliv och nu prioriterade resor, och utomhusaktiviteter. Hennes intressen stämde väl in på mina och vi började hålla kontakt via brevväxling på Mötesplatsen samt genom långa telefonsamtal de närmsta veckorna.

Och så en dag, tidigt i maj möttes vi på Slottsfjellet i Tønsberg. Det var en underbar majdag, där vi stod på en grässlätt med utsikt över Tønsbergfjorden. Stämningen var lättsam och samtalen avlöste varandra. Fallskärmshoppare från Tønsbersg Fallskärmsklubb seglade över oss och jag skröt stolt med att jag kunde fixa ett tandemhopp till henne eftersom jag varit trogen medlem i klubben. Emilie hade sedan länge haft en dröm om att få segla ut från ett flygplan med fallskärm på ryggen, så det blev därför nästa dejt några dagar senare.

Denna träff blev den mest minnesvärda för oss båda, vi skrattade och hade roligt och bara några dagar efter första hoppet skrev hon in sig som medlem i fallskärmsklubben och påbörjade teorilektionerna. Vi fortsatte att träffas hela sommaren och tillbringade mycket tid i Emelies familjehus i Holmestrand. När Emilies bror var med om en otäck olycka sattes vår kärlek på prov ytterligare. I samma veva hamnade hennes mamma på sjukhus och vi kom varandra närmre än någonsin.

Vid tidpunkten vi träffades bodde och jobbade Emelie i New York. Sommaren som hon spenderade i Norge gick fort och hösten närmade sig samt hennes resa tillbaka till New York.
Vi bestämda oss för en sista helg tillsammans för att gå Besseggen i Jotunheimen, med övernattning i tält. Detta var en utflykt vi båda har längtat efter att få göra. Det blev en tur vi sent kommer att glömma, med strålande solsken, full storm och snöfall.

Från Besseggen

Vi kom överens om att försöka vårda vår relation på avstånd. Men längtan och saknaden blev för stark och efter en vecka var Emelie hemma i Holmestrand igen.
Efter de uppoffringar och kärleksbevis hon visade mig genom att avsluta sitt jobb i New York och komma hem, ville jag visa henne hur jag verkligen kände för henne. Jag tog mod till mig, ringde till hennes mamma och frågade om jag kunde få den diamantring hon hade haft sedan hon var ung. Jag förklarade att jag ville ge den som ett kärleksbevis till Emilie. Ringen är mycket speciell för Emelie och hennes mamma skulle ge ringen till henne den dagen hon gifter sig. I detta ögonblick var det inte tal om något giftermål men med ringen ville jag visa Emelie att jag var bered på att satsa på ett seriöst förhållande.

En vecka senare var vi på fallskärmsavslutning på Bjorli och jag hade planerat att ge henne ringen i luften och hade den därför med mig i planet hela dagen. Jag ville visa henne på ett lite speciellt sätt att jag verkligen ville ha ett förhållande med henne. Det visade sig att vi inte fick hoppa ihop då hon var elev så jag fick inte möjlighet att ge henne ringen då. I stället lade jag den på huvudkudden på kvällen.

En lite förvirrad och rörd Emelie såg med tårar i ögonen på mig och sa – Menar du allvar? Självklart menade jag allvar och nu var vårt förhållande ett faktum. Av ren slump inträffade ringbytet på Emelies födelsedag. När vi kom hem till Bjorli hade jag en sång jag länge velat att hon skulle ta del av. Den beskriver vår relation ganska bra och heter I´m yours av Jason Mraz. Hon förtjänade att få höra den eftersom jag hade låtit henne vänta länge nog med henne veta vad jag verkligen känner.

När jag kom till jobbet på tisdag, låg där ett mail från Mötesplatsen med en förfrågan om jag inte ville berätta min solskenshistoria, nu när jag inte längre var medlem. Ganska konstigt att förfrågan kom efter den helgen vi officiellt blev tillsammans. Var det ren tillfällighet eller var det ödet, inte vet jag. Men något säger mig att vi är MentToBe.

Thorkild