De gifte sig vid första mötesplatsen

Efter många och långa mail till varandra på dejtingsajten Mötesplatsen.se föreslog Kjell att de skulle ta en picknick tillsammans. Ulla-Maj tackade ja och knappt 2år senare gifte de sig på den plats där de hade sin picknick, på den första mötesplatsen.

Efter att ha varit skild från mina barns pappa i fyra år, efter ett 23: årigt äktenskap, och ett misslyckat förhållande med en sjukligt svartsjuk man, "tvingade" mer eller mindre en arbetskamrat in mig i cybervärlden. Jag älskar att skriva, har alltid haft massor av brevvänner världen över, detta var ju dåtidens sätt att kommunicera på. Detta och min obotliga nyfikenhet gjorde att jag inte var speciellt svårövertalad! Även om jag hade planerat att vara singel en tid framöver och hade mer vänner än jag hade möjlighet att träffa och mer aktiviteter än jag hann med, kände jag att detta var ytterligare ett sätt att vidga vyerna och lära känna nya bekantskaper. Är dessutom inte fördomsfullt lagd och vill gärna veta vad jag pratar om, innan jag bildar mig en uppfattning. Har väldigt många vänner omkring mig som träffat sitt livs kärlek på nätet. Gemensamt för dem alla är att de verkar ha ett ovanligt harmoniskt och lyckligt förhållande…


Det var en gång en dag i september…

Så kom den där septemberdagen år 2006 då jag satte mig ner framför datorn och skapade min profil på Mötesplatsen! Det var otroligt spännande att se vem som svarade. Det dröjde inte många dagar förrän jag var fascinerad över alla trevliga och humoristiska människor som dolde sig bakom alla signaturer!

Efter en tid fick jag se att man kunde gå in på en sida och klicka in svar på frågor som ställdes ang. hur viktigt olika egenskaper är på en skala, hos de man vill "prata" med. Hur viktigt/oviktigt det är att ha samma religion, musiksmak, om högskoleutbildning eller ej är viktigt eller totalt oviktigt. Jag svarade på alla dessa frågor och försökte gradera "viktigheten" efter mitt sätt att se på livet.

Sen gick jag nästa steg och tänkte att det kan vara kul att se vilka det är som passar in på min personlighet mer än 85 %! Det var redan ganska många som jag skrev mycket till, andra bara några gånger, innan jag upptäckte att vi inte hade så mycket gemensamt. Jag skrev några rader till var och en av dem som stämde in på min önskan till över 85 %, bl.a. till den Kjell som jag idag är gift med! Han hade en bild på sina tre döttrar inlagd. Jag kommenterade den med att de verkade söta och rara. "Ja, de är underbara faktiskt" skrev han tillbaka. Så började en flera månaders skrivande, vi skrev i stort sett varje dag till varandra. Vi hade otroligt mycket att prata om! Ofta med en stor portion humor och ibland diskuterade vi livets allvar. Kändes som vi känt varandra väldigt, väldigt länge… Denne man hade allt som jag anser är viktigt hos en människa. Han besatte alla kvalitéer. Mellan raderna anade jag en man full av humor, jag skrattade högt åt hans många kluriga formuleringar, han utstrålade värme, var en stor humanist, en mångsysslare, en intressant människa helt enkelt. Han hade jobbat som anläggningsarbetare, snickare, lärarvikarie i matte och biologi, utbildat sig senare i livet till teleteknisk ingenjör, var nattvandrande förälder, fotbollstränare, fotbollsdomare, f.d. handbollsdomare, jobbade ideellt för idrottsföreningar, tyckte om att umgås med människor, såväl gamla kontakter som nya bekantskaper... Min dotter blev engagerad, eftersom vi ofta "slogs" om datorn på kvällarna och hon sa, strunta i alla andra nu och satsa på Kjell. Han verkar så rolig och trevlig! Jag var inte riktigt beredd... Trivdes med mitt liv som fullt upptagen singel och att skriva till alla otroliga människor som gömde sig i datorn!

Men en dag föreslog Kjell en dejt på ett café. För att se om det stämde lika bra i den fysiska verkligheten som i cybervärlden mellan oss… Jag blev också nyfiken på Kjell som livs levande man och accepterade. Dessvärre fick jag ett oemotståndligt extraarbete just då, så jag fick lov att lämna återbud... Kjell anade att jag inte ville träffas och gav mig bollen, att bestämma ny tid och plats för ett nytt försök till en date. Tiden gick och jag var nöjd med tillvaron. Skulle till helgen ut och dansa som vanligt. Det slog mig att Kjell sagt att han tycker om att dansa, så jag föreslog en träff på dansstället. Då fick jag ett svar som fortfarande får mig att nästan tappa andan och hjärtat slutar nästan slå! "Jo, nu är det så att jag har bestämt att träffa en annan tjej och jag är definitivt en sådan person som bara dejtar en i taget och det gör att jag inte kan träffa dig just nu". Detta visade ytterligare på ärligheten hos denne man...
Jag frågade om vi kunde fortsätta att maila som vänner. Jo, det kunde vi göra, sa han i samma ordalag som han beklagade att mötet mellan oss som inte blivit av. Han misstänkte att jag inte vågade eller ville, har han senare berättat…

Vi fortsatte att skriva till varandra som aldrig förr!
En dag kommenterade Kjell något jag skrivit med orden "du har ett hjärta av guld".
Jag tog tillfället i akt och skrev "När du nu för hjärtat på tal kanske jag kan få fråga hur det går med dejten du skulle på?"
Då fick jag till svar "Jag vet egentligen inte om jag ska diskutera det här med dig eftersom du, så att säga, är en del av problemet. Men jag tar risken... Vi har träffats några gånger i veckan utan att den himlastormande förälskelsen infunnit sig. Jag tror inte jag kan ge mig in i ett förhållande innan jag fått en chans att träffa dig. Måste få veta om det känns lika bra när vi ses som det gör när vi snackar över nätet. I så fall är det som min äldsta dotter säger (har diskuterat detta med henne) ingen tvekan, satsa på Nora-tjejen! Hur känner du?"
Nu tog hjärtat ett glädjeskutt i stället och jag svarade att jag känner likadant. "Vad bra att du tog risken!" Vi måste helt enkelt ses för att få ro och veta vad man vill och kunna gå vidare åt något håll...

Datorn kan ju plocka ut en person som stämmer rent teoretiskt, men känslorna rår bara människan själv över...

Kjell föreslog att vi skull ta en picknick i Garphyttans Nationalpark, ungefär mitt emellan våra hem. Jag fick en vägbeskrivning dit som jag svarade på. "Den där vägbeskrivningen skulle mina buggkompisar se!! Ingen skulle tro att jag skulle hitta! När jag och min kompis Eva är ute och åker blir vi alltid lika förvånade om vi hittar fram dit vi ska och hur vi sedan kommer hem är ibland en gåta! Vi åker alltid fel. Någon får alltid vara bakjour, då vi oftast får ringa och fråga var vi är!! Ok, en annan sida av mig. Den vimsiga! Så du kanske får räkna med att det ringer i din telefon... Blir en utmaning. Det gillar jag."
"Det låter ju betryggande", svarade Kjell.
Kvällen innan, ok natten då, provade jag min dotters tröja och satte mig i bilen på morgonen med en önskan att inte göra bort mig. Jag pratade med en kompis och mamma i telefonen på vägen fram mot Nationalparken och vårt första möte, i förhoppningen att de skulle kunna lotsa mig rätt. Det misslyckades! Jag fick använda mobilen och Kjell kom och hämtade mig där jag fick lova att stå still tills han kom!
Väl framme i Nationalparken, gick vi en stig upp till en vacker utsiktsplats. Vi slog oss ner och pratade vid en eldstad, som vi känt varandra hela livet. Men efter några månaders ivrigt skrivande, kändes det inte som en främling jag hade bredvid mig. Jag tror dessutom att man ofta skriver mer om känslor och värderingar mm. än man pratar om dem...Alla mina förväntningar och förutfattade meningar införlivades på ett positivt sätt. Det jag anat mellan raderna i mailen anade jag även i verkligheten. Jag hade en mycket äkta man vid min sida. En människa med de kvalitéer jag skattar som högst.
Efter en stund gick vi tillbaka och satte oss vid det picknickbord vi nu gift oss vid!
Kjell hade med en fantastiskt god brunchkorg och där satt vi och njöt av god mat och naturen, den 1:a december, en solig och varm höstdag…
Kjell var tvungen efter några timmar att bege sig till en kurs för att sedan åka till Skottland tillsammans med ytterligare 20st fotbollsledare på en "Ledarutbildningskurs".
Många sms åt båda håll blev det den helgen…
Helgen därefter bjöd Kjell på en 3-rätters middag i sin lägenhet. Efter det har vi inte varit åtskilda många dagar!!

Han blev genast en självklar och uppskattad medlem i buggruppen. Jag var med på alla fotbollsmatcher jag kunde. Även på bingon på fredagskvällarna som Kjell varit utropare på sedan han var 15 år. Han kunde inte göra pensionärerna så illa att han slutade utan ersättare, eftersom det var det enda sociala liv många av dem hade.

Vi har sen dess delat varandras intressen och delat själva livet. Sen den 1:a december år 2006...
080808 kl.0808 förlovade vi oss på Stjärnholms Slott. Knappast ett halvår senare gifte vi oss på den plats där vi sågs den första gången!


Det var en alldeles fantastisk dag, den 27:e juni. Solen sken, det var en strålande sommardag. 160st vänner hade kommit för att vara med oss, under vår vigsel i Garphyttans Nationalpark. Kjells tre döttrar, som är väldigt musikaliska, sjöng och spelade liksom mammas man Edgar. Min dotter var brudtärna på bröllopet och ansvarade för att allt blev videofilmat och min son var toastmaster. Det kändes viktigt för oss att alla våra barn var delaktiga och hade en uppgift.

När vi kom gående på vägen mellan gärdesgårdarna och människorna var samlade hördes till en början endast fågelsången. Så brast alla ut i "Den blomstertid nu kommer". Den följdes av ett trumpetsolo och sen sjöng flickorna och Edgar "Där björkarna susa". Så vackert där på ängen bland alla blommor som slagit ut i sommarvärmen. Vigselakten följde sedan av den präst som även är en god vän till oss. När jag fått min ring på fingret sjöng flickorna min sång till Kjell "Av längtan till dig". Sen följde "Hjärtats saga" och till psalmen "I denna ljuva sommartid" gick vi sakta ut från ängen ut på vägen och ut i livet som nygifta. Vi har lovat varandra att börja i rätt ände. Att vårda vår kärlek varje dag, visa varandra respekt och göra allt för att hålla den första gnistan vid liv... Då kommer vi att kunna hålla löftet att "älska varandra i nöd och lust tills döden skiljer oss åt..." 
När vigseln var klar åkte vi i en väns TP-cruiser, med ett lakan baktill målat av mkt konstnärlig kompis, till en nostalgisk folkpark där vi brukar bugga några gånger i veckan under sommaren. 140st middagsgäster hade möjlighet att vara med oss även under eftermiddagen och kvällen. Ca 40st hade tyvärr förhinder, annars hade dagen varit fullkomlig.

Kjell och jag hade i ett par månader bakat och lagat mat till vår stora dag. Det blev sång och musik även i parken. Tävlingar och spex, dans till levande musik, korvgrillning och karaoke. Kvällen ville aldrig ta slut, men kl. 01.30 var det ändå dags att ta adjö av den finaste dag av alla dagar!

I höst går bröllopsresan till Sydafrika!

Jag berättar den här historien i förhoppning att ge andra människor gott hopp…
Man kan träffa människor var som helst, i affären, på puben, på dansgolvet, i kyrkan, på nätet... Alla typer av människor finns överallt. Några passar vi bra tillsammans med, andra inte…

Går man ut i livet med öppna ögon och utan höga förväntningar, utan att för den skull ha fördomar och vara rädd för det okända, kan man vinna mycket som tillför vardagen väldigt mycket gott…

Jag har aldrig varit rädd för att prova på nya saker och möjligheter. Alltid varit öppen för vägar till kontakter med människor världen över. Därför har mitt liv innehållit spänning och många, många vänner. Är man rädd och fördomsfull öppnar sig inte livets möjligheter och man kan få ett väldigt innehållslöst och enahanda liv. De flesta människor som kommer i vår väg har något gott att ge. Se det! Det kan vara vägen till äkta lycka och livskvalité. Pengar har ingenting med rikedom att göra. Kärlek och vänner är en investering som ger god utdelning och leder till ett rikt socialt liv.
Våga leva. Våga chansa ibland. Att misslyckas är inte farligt. Det ger också värdefull erfarenhet som kan skapa ödmjukhet. Glöm bara inte att bakom molnen skiner alltid solen. Ge inte upp. Kärleken finns.

Mötesplatsen är en väg av många andra till lycka och kärlek.

Ha en fin Sommar!

Ulla-Maj och Kjell

Nerikes Allehanda skrev en artikel om Ulla-Maj och Kjells bröllop.

Läs artikeln ”De gifte sig på platsen där de första gången möttes” - Publicerad: 2009-06-29