Förlovningen sker på årsdagen
Jag blev ensam över en natt med tre pojkar efter många år som sambo och kände väl att livet stannat upp och visste inte riktigt hur jag skulle gå vidare. Är man på 47 år och varit ifrån singellivet i över tjugo år så är det inte så lätt. Att gå på krogen och träffa någon ny kvinna fanns inte riktigt i min värd, det var många år sedan sist och jag kände mig inte riktig trygg i den situationen. Det där med dejtingsidor hade man väl hört talas om men har väl aldrig trott att det var något ställe att träffa någon "på riktigt". Jag kollade lite olika sajter mest av nyfikenhet men fastnade för Mötesplatsen för att den verkade seriös. Det som slog mig var att det finns många ensamma människor som söker någon att dela livet med. Jag kollade runt lite och pratade med en del olika kvinnor, mest för att ha någon att prata med och hade väl inte någon direkt förhoppning av att finna någon. Fick många vänner och fick höra många olika livsöden men kände nog att den korta stund jag varit inne fick räcka och att här fanns ingen som skulle vilja träffa mig "på riktigt". Men men, så fel man kan ha. Plötsligt dök där upp en kvinna som jag inte kunde slita ögonen ifrån. Hon var vacker och hennes presentation var väldigt ärlig och det var något speciellt som fick mitt hjärta att klappa lite extra varje gång jag såg henne.
Jag läste om henne; vad hon gillade, hon hade barn, hundar och verkade ta livet lite som det kommer. Skulle jag verkligen våga skriva till henne? Hur ska jag göra för att hon inte ska kasta mig skräpkorgen direkt. Vad säger man till en kvinna man aldrig träffat? Varför är hon här egentligen? Varför har hon inte träffat den rätta hon som är så vacker och som verkar så snäll och underbar? Många frågor och så få svar. På en av hennes bilder var hon utklädd till häxa. Så mitt första trevande meddelande blev: ”Den häxan skrämmer mig”. Svaret lät inte vänta på sig. ”Hoppas inte dom andra bilderna skrämmer dig”. Isen var bruten. Vi pratade varje dag och jag satt spänd på kvällarna och väntade på att hon skulle logga in. Vi bytte mobilnummer och hon skickade ett första sms. Mitt hjärta höll på att hoppa ur kroppen. Jag kände att hon verkligen är något speciellt och ville gärna träffa henne i verkliga livet men det visade sig inte vara så lätt. Ursäkter som: ”Tvätten drog ut på tiden. ”Ungarna har somnat” etc. gjorde att jag nästan tappade tron på att vi skulle få till ett möte. Var hon rädd för att träffa mig? Många tankar och funderingar gick genom mitt huvud kan ni tro.
Men så plötsligt skrev hon: ”Vi kan träffas på gläntan i utkanten av Landskrona.” Såg jag verkligen rätt? Ville hon träffa mig? Den veckan gick jag med fjärilar i magen och sov nog inte många timmar. Så kom dagen. Jag satt och väntade och där kom hon gående, den vackraste kvinnan jag sett och på ett glatt käckt sätt hälsade hon med en härlig kram. Jag tänkte att detta kan jag aldrig backa ur. Tre timmar senare var vår date över och jag var fast. Jag var kär som en klockarkatt. På väg till parkeringen tackade hon för fikat och frågade om jag ville träffas igen. Oj oj oj, vilket leende jag måste haft på läpparna! ”Javisst, var och när?”. ”Kom upp till mig på en kopp te om du vill”. Och om jag ville? Det blev mycket te dom närmsta veckorna och Landskronakarnevalen tillbringade vi tillsammans. Vi kände nog båda att vi var ett par men vågade nog inte riktigt erkänna det för varandra eller för andra heller för den delen. Men kärlek är väldigt svårt att dölja. Den sommaren kommer jag aldrig att glömma. En kvinna så full av kärlek och med ett utseende som en ängel. Jag var så fruktansvärt lycklig. Att mitt i livet få känna helt ärlig, underbar och äkta kärlek är så fantastiskt och jag önskar att alla får känna som vi någon gång i livet. Detta är vad livet handlar om, att få dela det med någon man håller kär. Att dela glädje och sorg och att kunna stötta och hjälpa varandra genom vardagen.
Nu har vi varit ett par i snart ett år, vi har firat våra födelsedagar tillsammans (skiljer en dag mellan oss), första julen med våra familjer, nyår, alla hjärtans dag och nu senast midsommar med familjer och vänner. Förlovningen sker på årsdagen, den 5/7 2013 på samma ställe som vi första gången träffades. Jag är fortfarande lika kär, om inte än mer för denna kvinna är något alldeles speciellt. Henne släpper jag aldrig. Det är hon jag vill bli gammal med och henne jag ska dela resten av mitt liv med. I nöd och lust. Vi har Mötesplatsen att tacka för mycket. Jag är så himla glad att jag tog mod till mig och följde mitt hjärta. Älskar dig Pia.