Han trotsade kylan och träffade sin själsfrände

Johanna började chatta med Patrik på Mötesplatsen och de märkte snabbt att de hade mycket gemensamt. En sen kväll trotsade han kylan och fick äntligen träffa sin framtida själsfrände. Under resten av kvällen släppte de knappt taget om varandra.

Jag kan inte riktigt förstå att det första jag skrev till Patrik var "snyggt hål!", men det var även det första som jag föll för hos honom...

… Varken jag eller Patrik trodde att ett medlemskap på Mötesplatsen.se kunde leda till det som vi har idag, men är oändligt tacksamma för att vi hittade varandra där idag. Som sagt, var det första jag skrev till Patrik att han hade grävt ett snyggt hål. Han hade en bild på sig där han grävt ned sig i just ett hål och skrivit en kommentar hämtad från en serie som jag älskar. Tänk om han hade samma humor som mig, var min första tanke och kastade iväg kommentaren. Patrik svarade och vi fortsatte skicka några meddelanden till varandra på Mötesplatsen.se, sedan övergick det i annan kontakt i form av sms och chatt. Vi skrev så oerhört mycket sms till varandra så mina nära & kära undrade om han verkligen hade ett jobb, men tänk vad alla dessa sms har lett till!

Det första jag föll för var hur otroligt söt och fin hon var, att hon kör ett luftgitarr solo i soffan då och då gjorde ju saken bara bättre. Hon såg ut att var så härlig och jordnära, när vi väl började prata mer så blev jag bara mer och mer kär i henne även om vi inte ens träffats än. Hon fick mig att skratta med bara enkla sms. Varje gång jag såg att det var hon som skrev till mig fick det mig att skina upp som ett barn som får godis en solig lördag. Det kändes som att vi hade väldigt mycket gemensamt, skrattar åt samma saker, lyssnar på samma musik.

Sen visade det sig att hon hade en bror som studerade där jag bor och att hon skulle hälsa på honom till helgen. Så vi bestämde oss för att vi skulle ta tillfället i akt och träffas för att titta på Lejonkungen. När helgen äntligen kom så skrev vi bara mer och mer till varandra och sent på fredagskvällen kunde jag inte vänta längre utan traskade med raska steg iväg från stan och upp till campus där hon var med sin bror för att få träffa min framtida själsfrände. Hon var inne på en studentklubb som kallas för Stallarna, där jag i kylan står förväntansfull och väntar på att få träffa henne. När hon väl kom ut så blev jag helt varm i kroppen, vi står och småpratar en liten stund. Sen dröjer det inte länge innan vi står och kramar om varandra och bara njuter av varandras sällskap.

Jag var riktigt nyfiken och redan lite småkär i honom, om man nu kan vara det i någon man inte träffat. Tänk att han faktiskt tog den här halvtimmes promenaden i kalla oktobermånad bara för att få träffa mej! När jag såg honom stå där utanför Stallarna fick jag världens kärleksklump i magen - jag föll direkt för Patrik. Han var så otroligt charmig, söt, rolig och galet snygg! Vi släppte inte taget om varandra under hela den kvällen och jag kände redan då att jag hittat rätt. Det kändes så enkelt och naturligt, det var bara vi redan från första stund.

Veckan efter att vi sågs första gången åkte Patrik till mig och fick då träffa mina föräldrar i och med att jag bodde tillfälligt hos dem, stackaren! Sedan dess har det varit vi och vi har setts så fort tillfälle givits.

När vi är tillsammans känns det som att det alltid varit vi två, vi skrattar tillsammans, vi pratar om allt mellan himmel och jord. Jag har äntligen förstått meningen med livet, och det är Johanna. Att bara få vistas i hennes närhet känns som alla födelsedagar, julaftnar, nyår tillsammans.

Patrik är utan tvekan den finaste person jag träffat, både utanpå och inuti. Han är så otroligt snäll, givmild, omtänksam och helt enkelt underbar, inte nog med det är han dessutom världens snyggaste! Det är givet att han är min framtid.

Det finns ingen människa som får mig att må så bra som Johanna får mig att må, hon har verkligen fått mig att känna mig värdefull och jag ska göra allt jag kan i resten av mitt liv för att få henne att känna sig lika bra och lika uppskattad.

Det är dock kämpigt med distansförhållande i och med att vi vill tillbringa all tid med varandra egentligen, men vi resonerar som så att det är en förhållandevis kort tid i jämförelse med resten av livet som vi kommer ha tillsammans. Vi har fortfarande inte sett Lejonkungen tillsammans, men det blir väl tillfälle för det någon gång i vår gemensamma framtid kanske en perfekt grej till ettårsdagen?

/ Johanna & Patrik