Hon sprang på sin nätdejt på krogen
I början av sommaren 2010 skickade Tomas ett enkelt mejl till mig där han frågade hur det gick med dejtandet. Jag hade då funnits på Mötesplatsen i ungefär ett år och varit på ganska många dejter, men inte riktigt hittat rätt. När man nätdejtar tror jag man får vara beredd på att få gå på några dejter, innan man har turen att träffa någon det klickar med. Hellre träffas efter ganska kort tid än att mejla i flera månader. Det är ju först när man träffas som man vet om där finns någon attraktion och om man har lätt för att få kontakt med varandra. Att se dejtandet som en rolig grej, göra något enkelt som att gå ut och fika, ta en promenad, spela minigolf eller biljard och se det som att det är roligt att träffa nya människor tror jag är viktigt. Det är väldigt lätt att fastna i personers profil och leta efter någon som har allt men det är i slutändan kemin som skall stämma.
Efter att vi mejlat i några veckor bestämde vi oss för att ta en promenad på lördagen. Kvällen före var jag till en kompis och grillade och sent omsider så bestämde vi oss för att gå ut på krogen, vilket vi sällan gjorde en fredag och så sent på kvällen. Jag hajjar till när jag kommer fram till kön och ser killen som står framför mig, ser att han också kollar på mig. Dig känner jag allt igen, säger jag. Där står han ju, Tomas, precis framför mig i kön. Vi kommer ifrån varandra inne på krogen, men när det är dags att gå hem ser jag Tomas och en kompis till honom stå utanför. Eftersom vi bor i samma stadsdel gör vi sällskap på vägen hem. En dejt hade vi ju redan bokat in för lördagen så det blev en fika på förmiddagen. Redan samma kväll träffades vi hemma hos Tomas, kollade på film och pratade i timmar. Dagen efter blev det middag hemma hos mig. Det var allt att det började pirra lite i magen. Det kändes som vi hade ganska mycket gemensamt, samma syn på livet och kemin mellan oss fanns verkligen där.
Jag har haft ungefär samma erfarenhet som Ida, med några dejter där vi mailat länge och allt verkat fantastiskt bra och där första dejten varit full av förväntan men slutat i totalt missnöje, helt utan kemi. Med Ida var det annat, vi hade inte mailat så mkt och jag visste egentligen inte så mkt om denna tjej mer än att hon var väldigt söt och hade "något" som tilltalade mig. Efter vi träffats på lördagsfikat (en ganska lång sådan) så växte naturligtvis bara min nyfikenhet på henne. Några dejter senare och många timmars pratande så var jag såld…
Därefter har det vuxit fram till riktig kärlek, i slutet av året tittade vi bara för skojs skull på Hemnet och såg ett väldigt speciellt hus några mil ifrån stan som båda fastnade för. Vi åkte dit bara för att ta en titt och sedan gick det inte riktigt att släppa tanken på huset. Vi hade ju bara träffats ett halvår då, men vi kände båda att vi ville satsa på det här och ett hus hade länge varit en dröm för oss båda. Vi flyttar nu in i huset om några veckor och hoppas i framtiden på att få inreda ett barnrum i huset.
Det är nästan så att jag lär nypa mig i armen ibland, för att förstå att det är sant att jag har träffat min älskade Tomas och att vi ska få flytta in i vårt drömhus!
Med vänlig hälsning / Tomas & Ida