Pirrande mage och allt det där
När jag och Andreas fick kontakt var det först via Mötesplatsen. Där pratade vi ett tag sen så bytte vi telefonnummer. Vi började messa och skrev en del gulliga saker till varandra. Jag kände att denna kille vill jag träffa. Dock bodde han i Örebro och jag i Malmö (ca 50 mil i från varandra) men vi tappade aldrig kontakten. En dag när jag och min tjej kompis stod och snackade om vad vi skulle göra på Valborg så sa jag att jag kanske skulle passa på att åka upp till Örebro och träffa Andreas. Var barnledig den helgen också så det passade extra bra. Jag skrev ett sms med min idé till Andreas och han tyckte det lät bra. Jag var så nervös jag skulle äntligen få träffa den där gulliga killen som han faktiskt var. Så himla spännande. Vi åkte hem till min kompis och jag beställde biljetter till och från Örebro. Den kvällen ringde jag honom för första gången och pratade med honom. Enormt spännande och mysigt att få höra hans röst.
Dagarna gick och dagen kom när jag skulle till honom. Som vi hade längtat båda två. Vi båda nämnde att det kändes som man var ett litet barn på julafton. Pirrande mage och allt det där. Jag gick upp kl 06.00 på morgonen för att göra mig i ordning och vara fin för honom. Jag hade sovit över hos min tjej kompis och vi åkte in till stan tillsammans för hon skulle till skolan. Jag åkte till centralstationen och jag var väldigt nervös, spänd och glad på en och samma gång. Tågresan skulle ta ungefär 4 timmar. Det var 1 byte från Malmö. Det var väldigt spänt på tågresan och jag skrev ett sms till honom: "Hör du mitt hjärta? Det dunkar så högt nu för jag är så nervös". Minns det som igår.
När jag äntligen kom fram till Örebro så gick jag ut från tåget och upp från tunneln. Ringde honom och frågade vart han var och sa at jag stod här och väntade på honom. När han sa att han stod bakom mig en bit i från då började hjärtat dunka ännu hårdare. Jag vände mig om och där stod han, min prins. Han hade klätt sig i jeans och skjorta. På vägen hem från resecentrum sa vi inte så mycket till varandra. Kommer så väl ihåg att han sa när vi gick förbi polishuset: "Här är polishuset i fall du tycker jag är dum". Haha! Ganska dumt att säga kan jag tycka så här efteråt. Men jag behövde inte springa till polishuset.
Första kvällen satt vi bara hemma hos honom och tittade på tv, pratade och beställde hem mat. Andra kvällen gick vi ut och åt på restaurang tillsammans. Han betalade såklart som den gentlemannen han är. Jag beställde in kycklingspett och han pepparstek. När vi gick hem igen så visade han mig stan och sen gick vi hem till honom. Det var en väldigt magisk och mysig kväll. En magisk helg. Dagen därpå skulle jag åka hem så vi gick hem till honom och umgicks dom sista timmarna vi hade kvar. Vi skulle helt klart träffas igen bestämde vi. Dagen efter åkte jag hem jag fick ett sms av honom: "Det är så tomt här utan dig kom tillbaka". Precis det man vill höra. Vi har setts flera gånger efter det och nu är vi ett par. Han är den finaste människan som finns och jag kunde inte önska mig någon bättre.