Tappa inte hoppet
Efter att ha slitits mellan hopp och förtvivlan var Helen på väg att göra en paus i nätdejtandet. Det var då han stod där, Jonas. Trots att vi bodde så nära varandra hade våra vägar troligen inte mötts om det inte varit för Mötesplatsen säger Helen.
Efter att ha fått någorlunda ordning på min tillvaro efter en jobbig skilsmässa gick jag med på Mötesplatsen. Uppbrottet efter ett 19 år långt äktenskap hade tagit hårdare på mig än vad jag kunde ana.
Jag skämdes för att vara skild, inte för att jag på något sätt ville ha tillbaka det som varit utan att jag kände det som ett misslyckande.
På Mötesplatsen träffade jag på många som gått igenom liknande saker som jag och det gjorde att mitt självförtroende ökade. Ganska snabbt fick jag kontakt med flera män som jag "pratade" med på nätet och träffade några av dem över en kopp kaffe. Det är så lätt att skapa sig en bild av en person som sen inte stämmer när man träffas i verkliga livet. Jag tror att det är viktigt att försöka ha en dejt ganska så snart så att man inte bygger upp en förväntan och sen blir besviken.
Jag ska inte säga att jag blev ivrigt påhejad av mina tre ungdomar, de tyckte nästan att det var pinsamt att morsan satt och chattade på nätet men efter ett tag tyckte de att det var spännande. De ville ju att jag skulle bli lycklig. Efter att ha slitits mellan hopp och förtvivlan var jag påväg att göra en paus i nätdejtandet. Det var då han stod där, Radar.
I min presentation hade jag skrivit att jag bor där Göta Kanal korsar stambanan och Radar skrev att han bor där Göta Kanal korsar E20. Wow tänkte jag, han bor bara nån mil bort, men det var inte det som fångade mitt intresse utan hans ödmjuka presentation av sig själv. Vi skickade några brev där vi skrev allt möjligt och jag blev mer och mer ivrig när jag loggade in för att se om jag fått nått brev av honom. Så kom då brevet som för mig blev avgörande för att jag ville gå vidare och träffa den här mannen. Radar som visade sig heta Jonas skrev ett långt brev om hans bakgrund, om sina två flickor som nu blivit stora och hans längtan att träffa nån att älska. Han bjöd med mig på dans på midsommardagen, och jag tänkte att nu får det bära eller brista.
Han hämtade mig utanför min lägenhet och jag kände att jag blev knäsvag direkt inför honom. Det som skilde den här dejten från de andra var att jag inte var nervös alls, och vi pratade som om vi känt varandra i flera år. Vi dansade ett par danser och satte oss sen för att vila och njuta av musiken. Han höll om mig för jag frös, sen har vi aldrig släppt taget.
Jag trodde aldrig att jag skulle få uppleva kärleken igen. Jonas är mitt allt och det sa verkligen "klick" ordentligt. Vi flyttade tillsammans efter fyra månader och har nu efter fem månader förlovat oss i närvaro av fyra av våra fem barn. Det känns bara så rätt. Jag älskar Jonas för att han är den mest omtänksamma, snällaste människa jag nånsin träffat. Trots att vi bodde så nära varandra hade våra vägar troligen inte mötts om det inte varit för Mötesplatsen.
Visst finns det olyckskorpar som inte vill unna oss att ha det bra och som ständigt påpekar att vi har för bråttom. Men varför vänta när vi båda känner att vi träffat vår tvillingsjäl. Eftersom vi båda har långa äktenskap bakom oss där vi blivit bedragna gör att vi är mycket rädda om varandra.
Till er som fortfarande söker; Livet är som ett pussel, det finns alltid en bit som passar och när man minst anar finns kärleken där. Tro mig jag vet.
Helen och Jonas