En blomma från öster

När jag lade ut min profil på Mötesplatsen.se hade jag inte någon klar bild av vad jag ville få ut av det. Det var mest en kul grej, alltid kan det väl bli något.

En tanke var att om jag skulle svara på någon annons så skulle det vara någon som bor i närheten. Det blir så mycket resande annars.

Jag fick en del svar och svarade på några. En del Kontakter ledde faktiskt till att vi träffades och fikade tillsammans, men det klickade inte riktigt.

En annons som jag tittade mycket på och som jag funderade en hel del om var den från ”Anna i Kina”. Hon var mycket söt och hade ett underbart leende. Hon var ju några år yngre än jag, men en gammal gubbe som jag behöver någon som piggar upp tänkte jag.

Men Kina, det är ju inte nästgårds precis!!

 Jag svarade emellertid på hennes annons och hon skrev tillbaka på knagglig svenska. Det var ju ändå bra med tanke på att hon hade varit i Sverige bara ett par månade tänkte jag.

Det visade sig senare att det var Google översätt som skrev dåligt, hon kunde inte ett ord svenska (och inte engelska).

Det blev emellertid ett intensivt skickande av meddelanden mellan oss (ibland upp till fem per dag).

Desto mer vi utväxlande meddelanden, desto mer insåg jag att jag hade hittat en pärla. I denna oändliga värld hade jag hittat något unikt.

Efter en månads intensivt utbyte av meddelanden tog jag mod till mig att fråga om vi kunde träffas. (Hon var på besök hos en kompis i Stockholm). Hon svarade ja och vi bestämde att vi skulle ses på centralen kl. 11.00 den 18 november, vid pressbyrån.

Jag tog tåget ner från Hudiksvall och väntade nervöst på en bänk i närheten av pressbyrån.

Klockan 11.00 kom hon och fick syn på mig. Hon ropade så halva centralen hörde det och sprang och kastade sig om min hals. Det kändes som om jag kommit hem när hon kramade om mig.

Vi hade ett underbart dygn tillsammans i Stockholm. Hon pratade kinesiska och jag svenska.

Hon heter inte Anna, utan Zhang Tiena och kommer från en stad som heter Anshan i norra Kina.

Jag hade Google översätt i min mobil, men den krånglade mest så det fick bli tecken och bilder istället. Vi ritade, skrattade, kramades, pussades och hade det underbart en hel dag och en hel natt. Hon följde mig till tåget och vi bestämde att vi skulle ses snart igen.

Det var sedan tidigare bestämt att jag skulle åka och besöka min son på Öland en vecka senare. Jag frågade Tiena om hon kunde följa med mig hem några dagar efter att jag hade varit på Öland.

Jag fick beskedet att hon hade lovat passa sin kompis barn och hon kunde inte åka bort bara några dagar.

Det kändes inte bra och efter några timmars grubblande och vankande runt i lägenheten skrev jag:
”Följ mig till Öland, säg till din kompis att du flyttar till mig. Jag hämtar dig klockan 10.00 den 25 november. Vi åker till min son och sedan till min lägenhet i Hudiksvall.”

Efter två timmars ängslig väntan kom svaret:
”OK, jag litar på dig. Jag väntar, kom och hämta mig.”

Den 25 november 05.00 åkte jag. Resan till Stockholm gick bra, men det var ett intensivt letande för att hitta adressen till Tienas kompis där hon bodde. Men till slut stod jag i trappuppgången och ringde hennes mobil. Inget svar! Efter en halvtimme, inget svar! Tankar dök upp i mitt huvud, är det en bluff? Äntligen svar, hon hade varit i duschen! Hon kom rusande ner för trapporna i bara badrocken och kramade och pussade mig. Det var äkta! Hon hade väskor med alla hennes prylar packade och vi begav oss mot Öland. Århundradet värsta snöstorm, men vi kom fram.

Efter några dagar på Öland begav vi oss till min lägenhet i Hudiksvall. Det var en märklig känsla, min pärla, min blomma från öster var hemma hos mig. Det ä svårt att beskriva hur det kändes. Underbart!

De första dagarna ägnade vi mest åt varandra, men så småningom måste vi börja tänka på framtiden. Hon kunde ju inte stanna i Sverige så länge. Vi kom fram till att vi vill leva med varandra för evigt och att vi ska gifta oss, åka till Kina och söka uppehållstillstånd för att hon ska kunna bo med mig i Sverige.

Det tog över en månad att gräva fram uppgifter från Kina så vi kunde få hindersprövning godkänd i Sverige. Vi väntade och våndades, men som tur var hade vi varandra hela tiden. Så småningom fick vi klartecken från folkbokföringen och vi gifte oss i en liten landsortskyrka i norra Hälsingland. Den 28 februari flög vi till Beijing för att lämna in hennes ansökan om uppehållstillstånd till svenska ambassaden.

Vi bor nu i en liten stad som heter Panjin ungefär 50 mil norr om Beijing. När vi får klartecken från migrationsverket flyttar vi till Sverige.

Prästen som vigde oss gav oss ett ord på vägen:
”Älska varandra av hela ert hjärta.”

Vi jobbar hårt varje dag för att uppfylla det!

Lars och Tiena.