Nu börjar livet på riktigt

Jag hade varit medlem på Mötesplatsen ganska länge och träffat några stycken men ingen som det klickade med. Jag hade bestämt mig för att sluta söka aktivt då mina vänner alltid sa till mig att "han kommer när du minst anar det" och det gjorde han. Det var jag som såg Mikael först på Mötesplatsen. Jag tyckte han var snygg och kände direkt att det var något speciellt med honom, så jag skickade en flirt. Han flirtade tillbaka men sedan hände det inte så mycket mer. Det blev jul och jag åkte hem till mina föräldrar och han hem till sina. Det dröjde ett tag innan vi hördes igen och då dejtade jag en annan kille. När han kontaktade mig igen och frågade om jag ville ta en fika tackade jag först nej och sa att jag tyvärr träffade en annan. Men jag kunde inte sluta tänka på honom och jag minns att jag tänkte "tänk om han är den rätta". Så jag slutade dejta killen och mailade snabbt Mikael och frågade om erbjudandet om en fika fanns kvar. Som tur var svarade han ja och vi bestämde ett datum, det blev dock en middag istället på Växjös finaste restaurang och gentleman som han var bjöd han. Vi satt och pratade länge och redan innan dejten var slut hade han bjudit ut mig igen.

Sedan gick det undan. Han var precis den killen som jag letat efter. För en gångs skull var det han som tog mycket initiativ och verkligen visade att han ville ses. Efter cirka tre veckor blev vi ett par och han blev min första riktiga pojkvän och jag hans första riktiga flickvän. Den 18 mars 2011 är ett datum jag alltid kommer att minnas. I april fick jag åka upp och träffa hans föräldrar och några veckor senare åkte vi ner för att träffa mina. Tiden gick snabbt och snart var sommaren här vilket inte alls kändes roligt denna gång. Jag skulle nämligen jobba nere i Skåne och han skulle delvis jobba i Växjö, men också ha semester såklart. Jag var orolig över att vi inte skulle kunna ses så mycket men det slutade med att han spenderade nästan hela sommaren nere i Skåne hos mina föräldrar eftersom jag jobbade mycket och inte kunde ta mig upp till Växjö. Jag var ledig en helg den sommaren och den spenderade vi i Göteborg och gick på Liseberg och campade. Denna helg levde jag sedan på till augusti då vi åkte på vår första resa tillsammans som tog oss till Boston och New York. Det var en underbar resa och att få se delar av världen tillsammans med honom som jag älskar var helt fantastiskt. Resa är ett stort intresse som vi delar tillsammans.

Till en början bodde vi ca 2 mil ifrån varandra men eftersom han hade bil sov han nästan alltid hos mig. Under sommaren började vi prata om att flytta ihop eftersom vi näst intill redan bodde ihop och det skulle dessutom bli billigare så vi kunde hitta på annat skoj tillsammans. Så den 15 november 2011 blev vi sambos.

Efter att vi blev sambos har livet flutit på och det känns bättre och bättre för varje dag som jag får vara tillsammans med min Mikael. Vi känner att det kommer att vara vi hela livet. I maj i år köpte vi en lägenhet tillsammans här i Växjö. Det känns helt underbart och det känns som att det är nu livet börjar på riktigt. Vi ser ljust på framtiden och första steget är att flytta till vår trea som ligger i ett barnvänligt område här i Växjö. Sedan vill vi se mer av världen tillsammans och så småningom såklart bilda familj.

Innan jag blev medlem på Mötesplatsen satt jag och läste många solskenshistorier och tänkte att dessa kan omöjligt vara sanna. Men nu sitter jag här och skriver vår. Så till alla er där ute som inte hittat "den rätta" och läser vår solskenshistoria: Ge INTE upp. Låt det ta tid. Du kommer att hitta honom/henne du med. Tro mig han/hon kommer när du minst anar det!

Utan Mötesplatsen hade jag inte träffat min Mikael!